psyko-time

Idag är det äntligen dags. Jag är dö rädd. Idag har jag min första tid hos en psykolog som ska kunna någonting om sådant här.. -Härligt.. nu kör ja samma snack som sjuksköterskan.. sådant där med ätstörningar.

Jag är iallafall hur rädd som helst. Förväntar mig att få en fet utskällning för hur dum i huvudet jag är som håller på så här.

Jag är också väldigt lättad över att den här dagen äntligen är här. Den här veckan har varit ett helvete. Det värsta som kan hända idag är att jag får dra hela grejen, svara på frågor om min uppväxt, berätta om mina tidigare förhållanden, lite om mitt jobb, och om mina kompisar.. och att han sedan skulle säga, ja, tack för idag.. då kommer vi börja nysta i det här nästa gång.. få se... om tre veckor, passar det?