läkare no4, psykiatrin kronan.

Min nya läkare verkade trevlig. Jag däremot var antagligen inte lika trevlig. Tröttnade tillslut på hennes frågor och frågade irriterat om hon ens har läst min journal och om inte det hon frågade om stod i den...

Vad jag ätit och äter för mediciner, om och hur många gånger jag varit inlagd, varför jag är och varit sjukskriven, vilka läkare jag gått till, hur länge jag varit sjukskriven o.s.v...

Hon svarade att hon läst den och att det stod där. Sedan började hon äntligen ställa vad som för mig verkar som mer relevanta frågor.

Jag tog tillfälle i akt och önskade att få gå upp i arbetstid i Februari. Jag tänkte att det gäller att passa på, något bra ska väl det här med nya läkare ändå tillföra =P Min gamla läkare hade antagligen sagt att vi får vänta och se. Det har jag lessnat på nu. Jag vill testa och se..! Så i Februari går jag upp till halvtid..! Det ser jag fram emot. Så länge jag inte backar med maten och allt som har med det att göra så tror jag att det kommer gå fint! Jag mår bra av att jobba och inte tänka så mycket på mitt. Lagom är bäst.

Hon ändrade också lite med medicineringen, vilket var väntat, och så bokade vi in en ny tid om en månad igen. Väldigt skönt att vara "inne" igen och inte behöva vänta på kallelser och att återigen veta vem det är man ska gå till.

Hon var bekymrad över min osäkra boende situation och påpekade att den inte var vad jag behövde i mitt tillfrisknande, dock kunde hon inte skriva ut varken ett första eller andra handskontrakt på recept... Så där är läget som det var innan. Jag letar vidare efter någonstanns att bo och håller tummarna att jag får bo kvar här tills jag hittar något. Dock oroväckande att jag inte fått någon hyresavi dom senaste månaderna och inte kunnat betala någon hyra då jag inte vet vart eller hur mycket som ska betalas och ingen heller svarar när jag ringer fastighetsskötaren... men det är väl så det är att bo i stockholm. Jag känner mig verkligen taggad att jobba så att jag kan spara undan pengar för att kunna låna och köpa lägenhet. Om hundra år... Men både mål och drömmar är givande att ha.

Imorgon sätter jag mig i brorsans bil för att åka hem till Dalarna och fira julen där. Som vanligt är det ångestladdat och fullt av oro. Jag vet inte varför jag känner denna ångest men jag tror att det mest har med miljöbyte att göra och inte så mycket med maten...

Jag skriver igen när jag är hemma. Tills dess får ni ha det super! Tack för alla fina kommentarer som ni skriver! <3

psykiatrin

I fredags ringde jag och frågade varför jag inte hört något ifrån psykiatrin angående nytt läkarbesök och ny läkare. Jag fick veta att jag har tid där imorgon.

Tack för kallelsen jag inte fick, igen...