Femte veckan tillbaka på jobbet.

Fredag! Under tiden som heltidsjukskriven så försvann helgkänslan. Alla dagar var det samma. Nu har jag fått tillbaka den! Fredag, ah! Det är ändå en lyx att få ta helg.

Jag jobbade Tisdag och Onsdag och det gick jätte bra. Jag har börjat jobba med att göra förändringar för att det ska gå lättare för mig med maten framöver. Planerat in måltider ihop med andra, planerar att äta på jobbet... Jag frågade min chef om inte hon kan laga mat någon dag framöver och om jag då skulle kunna få äta med henne. Hon blev jätte glad och tyckte att det var en bra idé. Jag försöker koppla ihop maten och ätandet med något positivt. Mat för mig är bara ångest. Jag kommer inte ta mig igenom det här om jag sitter hemma och tvingar i mig mat. Nu har jag provat det och jag känner att det bara spär på de negativa känslor jag har angående mat och ätande. Jag har insett att jag inte kommer klara av det här utan hjälp, känt ett behov av att få stöd ifrån andra, funderat på att flytta hem... Men jag har ju faktiskt massa människor runt omkring mig här som vill hjälpa mig bara jag ger dem chansen och talar om vad det är jag behöver hjälp med..!

I Torsdags åt jag mat ihop med en tjejkompis. Vi skulle dricka kaffe men när jag kom hem till henne började hon laga mat och undrade om jag ville äta med henne och det är just sådanna här tillfällen jag måste ta vara på och göra det bästa utav! Jag kunde till och med tillåta mig att tycka att maten var god, vilket kändes enormt skönt! Jag kan!

Idag har jag avslutat min andra behandling i lunchgrupp. Jag känner att jag har gjort framsteg. Det går bättre att äta ihop med andra, jag har bättre koll på hur mycket jag borde äta och framför allt har jag bättre insikt i vad det är för problem jag har och hur de tar sig uttryck.
Att svälta eller kräkas är ingenting som bara händer, det är ett val jag själv gör och om jag bestämmer mig för det så kan jag välja att låta bli. Dock måste jag hitta ett sätt som fungerar för mig, jobba med vad jag känner och tänker, och värdesätta mig själv.

Fel kan det bli och fel kommer det antagligen bli flera gånger till framöver, men för mig känns det viktigt att påminna mig om att dessa fel inte behöver vara något jag medvetet gör, utan att det ibland blir fel när jag söker efter ett sätt att göra rätt..!

Tack för era kommentarer! Jag uppskattar dem mycket!

(Jag var hos läkaren i torsdag och vi har nu bestämt att jag kommer jobba 25% två månader till framöver! Känns otroligt kul att jag ska fortsätta jobba..!)