Psykiatriskamottagningen, Gagnef. forts.

Jag vet inte om jag borde vara tacksam för att Anita på psykiatriska mottagningen på Gagnefsvårdcentral tog sig tid att ringa upp mig, jag antar att jag borde det. Däremot känner jag mig inte så jävla tacksam över den hjälp jag inte får. Jag har fan betalat skatt och jobbat sen jag var en snorunge. Jag känner mig inte så jävla sugen på att fortsätta med det. Anita var snäll och informerade mig om att dom pratat om mig på konferensen, och att hon pratat om mig med sin chef. Chefen på psykiatrin har alltså pratat med sin chef... och dom kommer inte kunna hjälpa mig. Det finns inga pengar, så det är ingenting dom kan göra. Det finns inga pengar att betala någon behandling utanför Dalarna, trots det avtal som finns mellan Landstinget Dalarna och CAPIO. Jävligt konstigt tycker jag. Däremot finns det pengar till att hjälpa mig om jag vill komma hem till dalarna, exempelvis Mora.. Där kan dom hjälpa mig. VAFAN ÄR PROBLEMET!! Är det inte samma jävla land!? Jag frågade flera gånger, för jag förstod inte riktigt.. -kommer jag inte kunna få någon hjälp? och hon svarade att jag behöver hjälpen, att jag måste se till att få hjälp, men att det finns inga pengar alls... Ett jävla skämt. Hur kan hon både tala om för mig att jag behöver hjälpen, samtidigt som hon säger att det inte finns några pengar till att ge mig den!?