Nu får ni ge er!

Jag har kommit fram till att jag mår inte dåligt för att jag mår dåligt... jag kan ta det. Det är inte farligt att må lite dåligt ibland. Men jag mår dåligt för att jag inte får den hjälp jag hoppats på. Allt jag får höra är att jag har större problem än det jag söker hjälp för, eller att mina problem är för stora just nu för att kunna hjälpa mig.. Det enda jag får är tabletter och tider hos nya personer som talar om för mig att jag mår dåligt..

Jag ville jobba som vanligt och ändå reda ut mina problem, mina ätstörningar. Det var dom jag ville ta tag i. Det andra kan jag ta. Det andra bad jag aldrig om hjälp för. Det är ätstörningarna som jag inte orkar med, det är dom som förstör för mig.

Jag förstår att ätstörningarna inte var början, att jag antagligen mådde dåligt innan och att det tog sig utryck genom mina ätstörningar. Men jag pallar med att må dåligt. Det är inte synd om mig. Ge mig bara knepen. Tala om för mig hur jag ska tänka. Vad jag ska göra. Ge mig trollformeln. Tala om för mig hur jag gör för att inte spy upp allt jag stoppar i min mun!