Money, money, money.

Jag får inte tilbaka mina pengar för resan jag bokade och sedan avbokade, trots att jag har läkarintyg. Allt pågrund av att jag betalde resan med mammas kort och inte med mitt eget (som hade blivit kapat).

Jag hade verkligen räknat med dom pengarna så det känns pissjobbigt just nu. Eventuellt kommer jag avboka min nästa kuratortid. Jag vet inte hur jag ska lösa det här. Känns jävligt tungt att det är December och att man borde köpa julklappar nu också.

Samtidigt känner jag att jag inte har någon rätt att klaga. Jag har det jävligt bra, jag har haft pengar sparade jag har kunnat använda, och jag har haft möjlighet att skaffa hjälp privat..

Jag känner mig besegrad, igår ringde jag till pappa för att höra om jag kan låna brorsans säng han har hemma hos dem, eftersom jag insett att det kommer dröja innan jag har råd att köpa någon ny säng nu. Och jag har tröttnat på att sova på soffan, det går inte att ligga raklång.

Jag är inte van att ha det så här. Jag är bra på sköta min egen ekonomi... Men nu går det åt helvete och jag vet inte om det är värt det. Vad är vitsen med att ta tag i sina problem om man istället ska gå och må dåligt över sin ekonomi...

just nu känner jag mig så jävla värdelös som inte vet om jag kommer kunna betela mina räkningar imorgon. Jag är arg. Arg på Sverige för att jag måste betala för all hjälp själv. Jag har alltid jobbat och betalat skatt. Varje dag efter skolan och före hockeyträningarna så jobbade jag. När jag inte har pluggat har jag jobbat. Jag är en bra medborgare. Åt helvete med det.