cash is king.

Jag har nu avbokat min nästa tid hos min kurator och ska höra av mig när jag har möjlighet att komma igen. När jag fick hennes svar att det var okej så grät jag.

Det här är så jävla fel men jag har inget val. Utan pengar är man ingen. Jag har noll kronor på kontot och 100kr i min handväska. Det är den 25November.

Just nu vill jag inget hellre än att sätta fingrarna i halsen. Allting känns så jävla hopplöst.
Det enda som gör att jag slutar gråta ibland är när jag tänker på att jag snart (i januari) kommer få börja jobba heltid igen. Men det känns som en lång jävla nerförsbacke dit, en nerförsbacke som jag ofrivilligt glider ner för.. En uppförsbacke kan jag ta, när man väl är uppe och har nått toppen e man king of the world. Men en jävla nerförsbacke för ingenting positivt med sig.

Just nu gråter jag bara, för jag kan inte trolla. Jag tycker själv att jag varit stark och gjort vad jag kunnat för att få mig själv att må bättre. Men nu kan jag inte göra mera. Allt för att cashen e slut. Låt mig få hata sverige en liten stund. Låt mig få gråta en liten stund.