Kuratorn imorgon.

Imorgon har jag en tid hos en kurator som Dr Gustav ordnat åt mig. Men jag har inga höga förväntningar. Eftersom den förra psykologen var vänlig att tala om för mig att jag hade för höga krav på mig själv och för mycket ångest för att kunna lösa mina problem genom att prata och istället rekomenderade ångestdämpande mediciner så känner jag inget större hopp.

Jag tror ju självklart att pyskologen hade fel, men jag vågar inte hoppas på att den här bruden kommer kunna hjälpa mig mer - samtidigt som jag är dö rädd för att hon visst ska kunna det. Dö rädd för vad som kommer komma upp. Dö rädd, men så jävla säker på att det är det här jag behöver göra. Nu eller aldrig.