Man ska inte ropa Hej.

En vecka och en dag. Vi får tyvärr börja om att räkna nu. Men vi visste ju att det skulle bli så här. Rom byggdes inte på en dag. Jag är ändå jävligt stolt över att jag inte deppat ihop helt över det här lilla felsteget.

Jag var hos kuratorn idag igen. Jag skyller på det. Det är väldigt jobbigt att gå därifrån. Inte för att det har varit jobbigt att prata, för jag har väntat så länge på det här så det tycker jag inte. Däremot är det nu det jobbig kommer. När jag ska bråka med mig själv.

Min nya hemläxa är att skriva ner vad jag tänker varje gång jag tänker "jag måste, jag borde eller tänk om..." Saker jag tänker precis hela tiden... Och att hon gör mig medveten om det är väldigt jobbigt.

Varje natt när jag släkt lampan och gått och lagt mig så måste jag gå upp efter en stund - för att göra armhävningar. Trots att jag gjort det innan jag gått och lagt mig. Hon säger att jag måste sluta med det.