Simhallen

Jag tog på mig mina träningskläder för att gå en promenad. En timme om dagen rekomenderade Dr.Gustav. Jag gick ett varv runt huset, det tog en evighet. Jag visste inte att man kunde gå så sakta som jag gick, men ändå röra sig frammåt. Jag gick upp i lägenheten igen och letade fram mina badkläder istället.

Hade gått förbi simhallen igår när jag var ute på min rekomenderade promenad. Tänkt att det kanske vore någonting framöver. Framöver blev alltså idag. Det var jag och pensionärerna.. Jag och massa andra sjukskriva människor. Alla simmade jätte sakta. Jag själv simmade jätte sakta i en timme. Det är jag stolt över. Sedan bastade jag, - i en halvminut ungefär. Sedan blev jag yr och var tvungen att gå ut.

Jag kom på mig själv när jag simmade.. hela tiden ville jag gå upp.. Inte för att jag var trött, utan enbart för att jag var stressad och ville göra nästa grej.. duscha, basta, klä på mig.. gå hem.. Varför är jag stressad när nästa inbokade grej som jag har är om några dagar? Jag är alltså inte stolt över att min kropp klarade att simma i en timme.. jag är stolt över att mitt huvud klarade det...