Jag ljög

Det är inte sant.

Det är inte sant att jag varje gång jag äter tror at det ska gå bra.
Ibland vet jag redan när jag går in i affären för att handla maten att den här gången kommer det gå åt helvete. Då handlar jag iallafall. Kanske handlar jag till och med mer än vad jag hade tänkt.. för det spelar ju ingen roll vad jag äter gånger som den här... jag vet ju redan att det kommer gå åt helvete. Andra gånger äter jag inta alls..för vad är meningen med det om jag ändå kastar upp maten efteråt..

Ibland längtar jag tillbaka till högstadiet och dom tidiga mornarna innan skolan, när pappa strängt sa att jag först var tvungen att äta upp min gröt innan jag fick sminka mig..,även om jag kanske inte gjorde som han sa så tror jag ändå att bara det att han sa det gjorde skillnad.. Jag åt antagligen inte upp min gröt, men jag lät heller inte helt bli... . Hade pappa sagt samma sak till mig idag hade jag antagligen svarat emot och gått till jobbet osminkad...om det inte vore för att jag är sjukskriven,..

Nu är jag 23, bor själv och äter inte längre frukost. Det gör det hela väldigt lätt för mig,. ändå vill jag inget hellre än att min pappa ska komma hit och skälla på mig för att jag inte äter någon frukost.