Ups and downs.

Nästa vecka.. vi hoppas på nästa vecka. Eller kanske kan vi tänka att med en dålig början på veckan så kan det förhoppningsvis bara bli bättre. Jag ska sluta räkna dagar nu och bara göra mitt bästa. Jag har i och för sig aldrig slutat göra mitt bästa men ibland blir det två steg bakåt och ett steg frammåt. Jag antar att det är så det måste få vara.

Idag fick jag brev ifrån psykiatrin här i Sumpan att dom fått remissen och min självanmälan och att dom kommer höra av sig angående en tid.

Jag har börjat jobba 50% nu och det är tyngre än jag förväntat mig. Samtidigt är det roligt att vara tillbaka. Idag började jag nära på gråta över att ett löshår trasslade sig. Ett löshår som inte skulle användas till någonting utan som bara skulle kollas över... Stabil tjej.

I natt somnade jag 05.30. Min väckarklocka ringde 07.00. It sucks. Kanske kan jag skylla mitt nära-på-gråtande på min sömnbrist.

Imorgon är en annan dag.

kurator Birgitta

Birgitta: Du skrattar?
Jag: Ja, jag gör det.
Birgitta: Vad är det du sitter och ler åt?
Jag: Jag hör ju hur jag själv låter. Det är väldigt fjantiga saker jag går omkring och nojjar mig över.

Man ska inte ropa Hej.

En vecka och en dag. Vi får tyvärr börja om att räkna nu. Men vi visste ju att det skulle bli så här. Rom byggdes inte på en dag. Jag är ändå jävligt stolt över att jag inte deppat ihop helt över det här lilla felsteget.

Jag var hos kuratorn idag igen. Jag skyller på det. Det är väldigt jobbigt att gå därifrån. Inte för att det har varit jobbigt att prata, för jag har väntat så länge på det här så det tycker jag inte. Däremot är det nu det jobbig kommer. När jag ska bråka med mig själv.

Min nya hemläxa är att skriva ner vad jag tänker varje gång jag tänker "jag måste, jag borde eller tänk om..." Saker jag tänker precis hela tiden... Och att hon gör mig medveten om det är väldigt jobbigt.

Varje natt när jag släkt lampan och gått och lagt mig så måste jag gå upp efter en stund - för att göra armhävningar. Trots att jag gjort det innan jag gått och lagt mig. Hon säger att jag måste sluta med det.

Tallriksmodellen is the shit, sägs det.

Jag har dessutom träffat en grabb som säger saker som: Du har ätit kolhydrater som finns i havregrynsgröten, vitaminer från frukten, men vart har du proteinerna? Ta ett ägg!!

Han säger: Va!? ska du inte äta hela hamburgaren nu när jag gjort den till dig?

En grabb som säger att GImetoden e jävla fjant, att tallriksmodellen is the shit, och att jag är puckad som tror att jag kan bygga muskler om jag inte äter ordentligt. Han säger åt mig att skaffa en kokbok om jag inte kan laga mat. Att jag inte kan gå och träna om jag inte ätit först. Att det mesta är okej så länge man inte dricker läsk till maten.

Jag är en vuxen brud som behöver folk som säger till mig vad jag ska äta, så här kan vi ju inte ha det! Jag är så jävla peppad på att ta tag i det här nu! Idag var jag till och med och handlade mat som jag ska äta i veckan!!! Mest fisk, för det har dom lärt mig grabbarna, att fisk e grejen!
Och bananer.. för att kroppen ska återhämta sig efter att jag tränat. Jag tycker det här är riktigt roligt faktiskt! Jag har blivit en hejjare på att koka havregrynsgröt också!

Imorgon ska jag till kuratorn igen. Jag har gjort min hemläxa, att skriva ner vad jag har för krav på mig själv, och vad jag anser vara mina problem just nu. Och det räcker väl att jag säger att det blev inte bara en sida...

Mini-seger!

Jag har klarat en vecka nu!

Conny är ett sånt jävla stöd! Vi pratar jätte mycket om mat och träning, och han har så sund inställning och säger sådanna bra saker! När jag börjar tänka lite fel så påpekar han det för mig, och först då inser jag att jag hela tiden försöker lura in mig själv på saker som inte är så hälsosamma. Det är jävligt skönt att Conny säger åt mig att jag ska äta, och att jag ska äta mycket oftare än vad jag gör.. för nu är det Connys "fel" att jag äter och jag behöver inte ha samma ångest, och nu har jag klarat av en vecka av ätande!

Frida analyserar sig själv.

Jag fundera mycket på hur det kommer sig att jag blev att må så dåligt och jag tror att det är flera saker som spelar in.

Tex att jag är färdig som friör, jag har alltid varit på väg någonstanns och haft klara mål att kämpa emot, nu är dom avklarade och jag känner mig jävligt vilse som inte har sett ut till mig själv vad nästa grej ska bli.

Clease. Jag tror att clease är en stor bov i det här dramat. Att han höll fast mig i min egen lägenhet, försökte få ner mig på golvet.. tog på mig.. Jag tror att det drog upp mycket av vad om hänt mig tidigare.

Terapi. Jag tror att mitt val att börja gå i terapi ställde till det. Att jag fortsatte gå och snacka med någon som inte klarade av vad jag berättade. Som istället för att hjälpa mig gjorde det värre. Jag tror att jag öppnade mig och berättade om mig, något jag har väldigt svårt för.. och att jag berättade det för fel person. Det fick mig att känna mig än mer vilse och ensam, och på sätt och vis ångrar jag att jag började gå i terapi från första början.

Jag önskar att alla som hamnar i en depresion har en lika bra chef som jag har, med lika härliga arbetskamrater som jag har..

jag är så tacksam över dem.

Dr gustav - Quality Care, riddargatan.

Mötet med Gustav gick bra. Han säger att jag nästan varit inne i en psykos. Jag vet inte vad det är, men oavsett, så vill jag inte dit igen.

Han skrev av dom antidepresiva.. (jag äter dom ju ändå inte) och så sa han något mycket märkligt: Jag måste ju alltid börja med att skriva ut sådant här, även om jag kanske inte alltid tror på det själv, men jag ska ge dig ett annat förslag nu.. Sedan skrev han ut ett papper om akupunktur.

Han var glad över att jag simmar, går med stavar och har börjat på yoga. Han tror att det gör mig gott. Jag vet att det är det bästa jag gjort på länge.

Nästa inbokade möte med Gustav är om sex veckor. Resten av året nu ska jag jobba 50%.

Jag mår bättre än jag gjort på länge, och jag har inte satt fingrarna i halsen på en vecka. Igår grät jag mig till sömns, vilket kanske låter som något dåligt, men för mig är det en stor jävla lättnad att kunna gråta igen.

När jag mår dåligt mår jag riktigt dåligt, men däremellan mår jag helt okej, vilket är våldigt skönt. På måndag ska jag träffa Birgitta igen. Jag jobbar på förfullt med mina hemuppgifter.

Jag sov som en ängel i natt igen!! I love my yoga!

Nu ska jag iväg till Dr Gustav!

Min vän Bikram.

Bikram Yoga är verkligen häftigt, jag var där ikväll igen. Jag har köpt 10dagars kort, så jag ska försöka vara där så mycket som möjligt under de här 10dagarna. Inatt sov jag dessutom bättre än på länge. Kan ha att göra med att jag tog hjälp av min vän Theralen.

Jag är helt slut av alla sömnlösa nätter, så jag satsar stenhårt på yogan nu och hoppas att den kan lugna ner mig lite! Dessutom är alla så sjukt snygga som är där.

Frida goes yoga.

Imorgon ska jag på bikramyoga.
Jag simmar nästan varje dag nu, och tar mig en powerwalk lite då och då. Det gör stor skillnad, mår mycket bättre sen jag började med det. Jag blev jätte glad när min kompis Hans hörde av sig och frågade om jag ville med på bikramyoga. Det är yoga som utförs i ett varmt rum. Jag är stel som ett kylskåp och stressad som skrämd höna, så jag tror det kan va bra för mig. Vi ska köpa 10dagars kort och köra järnet en vecka framöver nu. Jag tänker att kanske kan detta få mig att sova bättre om nätterna. Kanske kan detta göra att jag blir att må ännu lite bättre. Dessutom tror jag att det kan hjälpa mig att nå mitt mål, att bli het som fan till jul utan att sätta fingrarna i halsen. Jag har klarat 3dagar nu.

soffliggare.

Jag har ingen säng. Jag hade en säng men jag vågade inte sova i den så nu är den borta så jag har ingen säng.

Jag känner mig som en hemlös människa. Jag har börjat hata min soffa. Och jag hatar den ännu mera när jag tänker på hur lång tid det kommer dröja innan jag har råd att köpa någon säng. Alla olika läkar, psykolog och tandläkarbesök äter upp mina pengar, och de som blir över tar min ätstörning. Ibland tänker jag att livet vore enklare om man inte hade några pengar alls. Ibland gör jag av med pengar jag knappt har bara för att inte kunna lägga de på mat.

Men fortfarande så har jag ingen säng. Och nu har min dator gått sönder. Det går utför nu. Men samtidigt är det skönt att inte ha någon säng för då känner jag mig inte lika fast här. Kanske borde jag slänga ut soffan också.

kurator Birgitta

Idag fick jag sms ifrån den kurator som jag träffade igår, hon ville höra hur det är med mig efter vårat möte.

Lite skillnad mot "Vi tar kontakt med dig ..." (svarar kanske när det är telefontid)

Kurator, eriksbergsgatan

Första gången är alltid första gången. Man vet liksom innan man går dit hur det kommer gå till, vad som kommer sägas. Första gången känns liksom onödig, som om den borde vara gratis för man går därifrån lika vilse som när man kom. Men självklart kan man inte hoppa över den, första gången...

Däremot fick jag hemuppgifter. Känns väldigt bra. Äntligen något som kan leda någonstanns.

Nu ska jag träffa henne en gång i veckan. 800kr/h. Skönt att man har så fett med pengar när man är sjukskriven, men som sagt.. 800kr kan låta mycket men så tänker jag efter och kommer fram till att det är det inte. Jag tar själv 600kr/h när jag jobbar och jag klipper hår... Det här är förhoppningsvis något som är värt att betala för.

Jag får dessutom ringa eller smsa henne när jag vill! Det är det här jag snackar om, jag vill ju såklart prata med någon som kan mig och mina problem, inget jävla akutnummer som ber en lägga ifrån sig kniven. För några sådana problem har jag inte. Jag är trots allt en frisk tjej. En frisk tjej som gått lite vilse.

Kuratorn imorgon.

Imorgon har jag en tid hos en kurator som Dr Gustav ordnat åt mig. Men jag har inga höga förväntningar. Eftersom den förra psykologen var vänlig att tala om för mig att jag hade för höga krav på mig själv och för mycket ångest för att kunna lösa mina problem genom att prata och istället rekomenderade ångestdämpande mediciner så känner jag inget större hopp.

Jag tror ju självklart att pyskologen hade fel, men jag vågar inte hoppas på att den här bruden kommer kunna hjälpa mig mer - samtidigt som jag är dö rädd för att hon visst ska kunna det. Dö rädd för vad som kommer komma upp. Dö rädd, men så jävla säker på att det är det här jag behöver göra. Nu eller aldrig.