Psykiatriskamottagningen Kronan, Sundbyberg

"vi tar kontakt med dig" betyder inte samma sak inom vården som i resten av världen. I vården betyder "vi tar kontakt med dig" att har du tur så svarar vi nästa gång det är telefontid.

Idag postade jag alla papper som krävdes för att jag förhoppningsvis ska kunna få tillbaka pengarna för den greklandsresa som jag avbokat.

Hade jag inte haft mammas hjälp med att få ihop alla papper så hade det aldrig blivit av. Tack mamma! Då hade jag tänkt att dom där tusenlapparna är inte värt att må dåligt för så hade jag skitit i det, inte orkat. Nu känns det helt fucked up att jag tänkte så. Klart jag vill ha tillbaka mina pengar!!

Dessutom har jag varit på biblioteket och lånat Självkänsa nu, som Dr Gustav sa åt mig att läsa. Jag hatar den redan. Jag blir så arg när jag läser den att jag inte kan fortsätta läsa. Nu kan jag heller inte säga att den enda hjälp jag fått är tabletter. Jag har fått ett boktips också.

Psykiatriskamottagningen Kronan, Sundbyberg

"längre fram ska vi se till att du kommer i kontakt med psykiatriskamottagningen i sundbyberg också" sa Dr Gustav i Fredags och fortsatte sedan att prata om något annat. Jag snappade upp det och tänkte att jag ska se till at längre fram blir jävligt snart.

Så imorse ställe jag klockan efter en telefontid igen. Trött som fan gick jag upp för att ringa. Jag fick ligga och lyssna på signalerna som gick fram en halvtimme, sedan svarade någon i andra ändan men bad att få ringa upp, och vi vet ju hur det brukar gå... Men det här var en tjej som hade lärt sig att stå för vad hon säger, så strax där efter så ringde det i luren.

Jag drog min grej igen. Talade om allt, vilka jag gått till, vilka mediciner jag äter/borde äta, hur jag mår, hur dom senaste veckorna varit.. frågade vad dom kunde göra för mig.. vart jag borde vända mig.

Hon skrev ner allt, och bad mig ordna en remiss från Dr. Gustav och sa att när dom fått den så kommer dom höra av sig till mig. Jag smsade honom på en gång, och fick till svar att han skulle ordna det på en gång. Så nu ligger bollen i deras händer och jag ska bara vänta. Kanske ringer jag imorgon igen.

Hon rådde mig även till att göra en ny självanmälan hos Capio, trots att jag redan gjort en, eftersom jag inte var skriven i stockholm då jag gjorde den förra. Trots att vi ringt och informerat dom om att jag är skriven i stockholm nu tyckte hon ändå att det var bäst att skicka in en ny. Så det ska jag ordna imorgon. Dom på Capio tar hem första priset i att inte svara i telefon, så det känns ändå som den bästa vägen. Drar nog iväg ett mail också.

Det var senaste nytt från fröken Davidsson. Och just det, idag har jag börjat jobba igen också! Hela tre timmar blev det.

Innan john blund kommer kommer djävulen.

I natt var en jävla helvetes natt. Jag var så sjukt rädd, och jag kunde inte se någonting även fast jag hade ögonen öppna. Jag var helt övertygad att det var någon eller några som rörde sig runt omkring mig och försökte komma åt mig. Jag satt och slog med en kudde runt omkring mig för att få bort dem. Självklart så var det ingen där, men jag var övertygad om att det var det.

idag är jag ledsen över att det inte blivit bättre. Ledsen över att jag kan få sånna psykbryt att jag tror att det är folk i lägenheten även fast jag egentligen vet att det inte är det, så blir jag alltid så rädd att jag är säker på att den här gången är det påriktigt.

Jag funderar på att hämta ut medicinerna på apoteket iallafall.

Jag vill kunna svara - Nej tack, jag har redan ätit, när min mamma frågar om jag vill ha mat. Jag vill kunna svara det och jag vill att det ska vara sant.

Akuta mobila teamet

Det gör mig arg att Dr.Gustav säger att jag kan ringa akuta mobila teamet när jag mår dåligt.

Det är inte det jag behöver. Jag behöver inte någon som daltar med mig för att jag inte ska ta livet av mig eller för att jag inte ska vara så jävla ledsen.

Jag behöver någon jag kan gå till regelbundet. Jag pallar att gråta och skrika en hel kväll utan att ringa nått jävla akut team, jag pallar det, Om jag vet att det här är tillfälligt, jag mår så här nu men jag jobbar på att det kommer bli bättre. Att ringa ett jävla akut team en kväll för att jag är lite ledsen löser ingenting.

Jag vill göra det här påriktigt. Jag vill bli av med all den här skiten och kunna gå till mataffären utan att bli ett monster. Jag vill kunna sova utan att vara orolig över vad som händer när jag blundar. Jag vill kunna duscha med duschdraperiet för. Det akuta mobila teamet kan inte hjälpa mig med det, det vägrar jag att tro.

Det akuta mobila teamet säger till folk: lägg ifrån dig kniven nu, du vill inte det här, Du är värd att må bra. Prata med mig. Duktig idiot. ingen ska dö ikväll. Det är vad jag tror, trots att jag inte har någon erfarenhet av något akut dygnet runt jour team, och jag planerar inte att skaffa mig det heller.

Dr gustav, Montanakliniken, Nacka.

I början av veckan smsade jag min läkare. Jag skrev att jag bara mår sämre, att jag vill göra illa mig själv, att jag hetsäter, att jag får självmordstankar, att allt blir förstört, och att jag slutat äta tabletterna för att om det är enda hjäpen jag får så hoppar jag.

Han svarade att det var bra att jag slutat äta dom antidepresiva men att jag skulle fortsätta med dom lugnande. Att jag kunde ringa till Akuta mobila teamet som har jour dygnet runt, att han satt på ett tåg med skulle ringa mig när han kom fram.

Jag svarade att han inte behöver ringa mig, men att jag behöver komma iväg för att prata med någon.

Igår var det dags för läkarbesöket. Det bestämdes att jag ska börja jobba 25%, och han skrev ut nya mediciner till mig. Antidepresiva (igen!) och ångestdämpande tabletter. Vi bokade in en tid hos en kurator den 3November. Han frågar mig, vad hoppas du på nu, att medicinerna ska hjälpa eller är det samtalen du hoppas på?

Vad är det han inte förstår. Jag talade om för honom att jag inte tror på tabletter. Att jag inte vill äta dom alls. Att jag inte tror att det är nån lösning. Att självklart är det samtalen jag ser fram emot, Det är ju det jag velat göra hela tiden! Jag behöver hjälp för att mig ur min ätstörning.
-Han däremot tror att tabletterna kommer göra mig mer stabil, att det kommer göra att jag inte längre behöver sätta fingrarna i halsen. Han har tydligen inte fattat någonting. Jag sätter fingrarna i halsen även dom dagar jag mår bra. Jag har erkänt det för mig själv, hur fan kan det vara så svårt för honom att erkänna det för sig?

Jag har ingenting emot att börja jobba. Jag älskar mitt jobb, kanske lite för mycket. Däremot känns det så jävla bortkastat att ha varit sjukskriven i fem veckor utan att någonting har blivit bättre. För fem veckor sedan hade jag inte självmordstankar, det har jag nu.
Tack för fem veckor av ingenting!

Visst har jag stressat ner på ett sätt, på andra sätt inte. Den stressen som är borta beror ju på att jag inte har haft några tider att passa, att jag inte behövt oroa mig för att vara för trött dagen efter när jag inte kan sova, för jag har ändå varit hemma. Den stressen kommer ju självklart att komma tillbaka nu när jag börjar jobba igen.

Jag har inte hämtat ut medicinerna på apoteket och planerar heller inte att göra det. Jag ångrar att jag sökte hjälp från början. Jag borde bara ha kört på som jag gjorde. Jag förtjänar att vara frisk, men det här gör mig inte frisk. Jag börjar tveka på om det här är rätt sätt.

Dr.gustav pratade om att vi längre fram ska se till att jag får komma till psykiatrin på Vårdcentralen kronan här i Sundbyberg. Men jag tänker inte göra det i hans takt. På måndag tänker jag själv gå dit för att se vad dom har för hjälp att erbjuda. Låt oss hoppas på att dom är mer villiga att hjälpa än dom var på Psykiatrin i Gagnefsvårdcentral.

det gick piss hos läkaren idag och jag orkar inte skriva om det
jag hatade män innan och jag hatar män ännu mera nu. jag är någon. jag är inte någon som man kollar på och som beter sig som man önskar. jag är någon och oftst beter jag mig inte alls så som det önskats, för jag pallar inte. Låt mig göra bort mig så att jag kan fly bort i mig själv. så att jag slipper verkligheten. Låt mig slå en full grabb när jag är naken. efter att jag hånglat med hans flickvän. Låt mig ha sex med Uggla. Låt mig kasta glas runt omkring mig i lägenheten. men fråga för fan inte hur jag mår. Ät akvariefiskar med mig istället.

Det går inte så bra att ha en blogg där man skriver om hur man får hjälp när man inte får någon hjälp.

here we go again.

Om det här var mellanstadiet och dags för brännboll och lagindelning..
så skulle jag vara "ni får resten"
jag skulle vara den som slår när dom andra ropar " spring längre fram " till varandra, samtidigt som de i ens eget lag ropar "Ta det platta träet"
Jag är den som blir kvar vid första konen, för dom i mitt eget lag skriker "du kommer bli bränd, stanna där"

Jag är den som träffar en trevlig kille och får ett sms dagaen efter "Det var trevligt igår, men jag vet inte om det är så bra idé att vi ska träffas mer, är det okej?"

och svarar "jag hade också kul, det är helt lugnt"

Sen går jag och sätter fingrarna i halsen och tänker att mitt liv suger.

Vårdcentralen Kronan, Sundbyberg

Jag missade min tid för sprutan i Fredags. Jag glömde bort den för att jag var i Dalarna. Och ärligt talat så skiter jag helt i det! Nästa tid är om en vecka.. men det känns som det kvittar.. Jag har inte märkt nån jävla skillnad hitills av de sprutor som jag tagit.. och jag tror inte att jag har näringsbrist.. Jag tror att dom ger mig sprutorna ändå.. Borde dom inte tagit ett blodprov på mig först? Dom kan ju inte bara hitta på att jag har näringsbrist bara för att jag har ätstörningar. Så länge det här är den enda hjälp jag får kommer jag inte längre att lita på dem. Jag tänker inte heller äta mina antidepresiva tabletter för det går inte ihop. Det håller inte att säga att någon har för mycket ångest för terapi.. Det håller inte att låta någon med ätstörningar och ångest gå hemma i fem veckor.. det håller inte att låta någon med för höga krav på sig själv göra ingenting... Det håller inte att ta massa pengar för att sedan bara skicka hem mig med starkare tabletter.. Det enda dom här tabletterna gjort för mig är att jag flippar ur på fyllan.. och ne, jag vet. jag borde kanske inte festa.. men så säger dom också att jag ska göra saker jag tycker om, att jag ska ha kul och umgås med mina kompisar.. Det går inte riktigt ihop när andra människor jobbar på dagarna och har kul på helgerna.. Jag har berättat, jag har sagt att enda gången jag kan sova är när jag är full eller bakfull.. dom säger att det är för att alkohol är ångestdämpande.. att dom ska ge mig ångestdämpande tabletter.. JAg säger fan heller! Sluta ge mig tabletter och våga ta tag i mina problem.. jag vågar.. vafan får jag ingen hjälp för!! Jag är inte rädd för att må dåligt under tiden.. jag är rädd för att må dåligt längre än så om jag inte får hjälp. Vad är det för jävla fel. Det har gått 5 veckor.. 5 veckor och jag har bara fått massa tabletter och sprutor. Jag har pratat med en jävla massa personer som inte kan hjälpa mig.. och jag har inte jobbat en dag.. Jag vet inte.. men exakt vad av det var det tänkt att skulle få mig att må bättre?
Jag hatar inte bara män.. jag hatar vården oxå - om man kan hata något som man inte varit med om..

Jag säger inte att jag är guds favvo.. men jag är iallafall inte en man.

Det här är inte anledningen till mina ätstörningar, verkligen inte. Det här hände nyss.. men det gör mig ändå ont.

Jag hatar Cleas för att han höll fast mig, för att han tog på mina bröst och för att han försökte brotta ner mig på golvet. Jag är glad att jag är så pass stark att jag tog mig loss, att jag fick honom härifrån. Jag hatar mig själv för att jag inte anmälde honom.

Jag hatar mannen som bor i det här huset som höll fast mig i hissen, som försökte kyssa mig och som sa att han skulle göra mig gravid, som sa att jag skulle bli mamma till hans barn, att han ville ha barn och att det skulle bli med mig. Som absolut ville veta vart jag bor. Jag är glad över att jag inte talade om det, att jag tog mig loss och ut.. Jag hatar honom, och jag hatar att bo i samma hus som honom. Jag borde ha anmält även honom.

Jag ogillar män överlag.. men speciellt dessa män, och fan vad det tar emot att kalla dem för det, män.. jag hatar dem, och jag hatar de blottare som jag råkat ut för. Jag hatar killen i tunnelbannan som följde efter mig och sa att han inte skulle göra mig illa.. att jag inte skulle springa.. TROR HAN ATT JAG ÄR DUM ELLER!? Jag hatar den man som drogade mig på krogen, jag tackar Henrik för att han var med och tog hand om mig. Jag hatar att jag var med om att en kille slog sin flickvän nyligen. Jag är glad över att han slog mig - för jag slog tillbaka.

Ni kanske tänker att jag måste hänga runt med jävligt dåliga människor. Så är det inte. Jag har bara haft en jävla massa otur, och nu pallar jag inte mer. Jag hatar män.

I hela världen..

så finns det inte någon som jag litar på. Jag antar att det kommer göra många människor ledsna att jag skriver så, men det är sant. Hur mycket jag än försöker så kan jag inte. Jag antar att det inte är så hälsosamt. Att det kanske är en anledning till att jag mår dåligt. Det finns personer jag litar på med än andra. Men det finns ingen jag helt litar på, ingen jag kan berätta allt för. Fel av mig. Det finns flera sådanna personer i min närhet, men det är ingen som jag släpper så nära mig och jag hatar det.

Jag kan ju för fan inte ens slappna av när jag sover!!! Jag spricker snart!

Folktandvården, Gagnef

Jag har varit i Dalarna några dagar, bland annat för att göra en undersökning hos tandläkaren. Jag blev kallad dit nu, trots att jag senast var där i Januari. Jag bedömdes vara i en riskgrupp som har kassa tänder. Det har jag aldrig haft innan. Det här bedömde dom trots att jag tidigare inte berättat något om mina problem. Den här gången berättade jag allt. Jag fick många bra tips som kommer hjälpa mig och mina tänder.

• Borsta inte tänderna direkt efter att man satt fingrarna i halsen.. Skölj munnen, borsta tungan.. vänta med att borsta tänderna. Borsta inte heller tänderna direkt efter att du ätit.
• Använd en mjuk tandborste.
• Använd flourtabletter, eller flourtuggummi.
• Använd munskölj, Blev rekomenderad Flux 0,2% eller Dentan.
• Använd en bra tandkräm, hon rekomenderade Pro-Emalj från Sensodyne.

Jag ska tillbaka i November för att laga hål och kommer dessutom få en bettskena som jag ska ha när jag sover eftersom jag har så mycket för mig när jag inte är vaken.. Gnisslar tänder, slår ihop tänderna eller biter ihop så jävla hårt jag bara kan... Oh så het jag kommer bli med min bettskena. -You want to kiss me goodnight?

jag är ett chokladägg ikväll.

Jag har mått jätte bra hela helgen. Jag har verkligen försökt att må bra och det har fungerat fint, men nu orkar jag inte mer. Jag mådde bra ett gäng dagar och nu behöver jag bryta ihop en stund för att palla mer. Jag vill bara gråta men jag kan inte, och det gör att jag vill gråta ännu mera. Under två dagar satt jag inte fingrarna i halsen. Nästan tre dagar. Jag är förvånad över hur bra det gick att låta bli. Men så fort jag kommer hem till mig själv igen så går allting sönder igen.

Det är just så jag känner mig nu. Som att jag gått sönder så sjukt jävla mycket. Som ett kinderägg där chokladen fortfarande är hel, men när man öppnar ägget ser man att leksaken och plastägget är så kvaddat att det inte går att urskilja vad som är vad. Som ett trasigt jävla kinderägg som inte kan gråta.