Mini-seger!

Jag har klarat en vecka nu!

Conny är ett sånt jävla stöd! Vi pratar jätte mycket om mat och träning, och han har så sund inställning och säger sådanna bra saker! När jag börjar tänka lite fel så påpekar han det för mig, och först då inser jag att jag hela tiden försöker lura in mig själv på saker som inte är så hälsosamma. Det är jävligt skönt att Conny säger åt mig att jag ska äta, och att jag ska äta mycket oftare än vad jag gör.. för nu är det Connys "fel" att jag äter och jag behöver inte ha samma ångest, och nu har jag klarat av en vecka av ätande!

Frida analyserar sig själv.

Jag fundera mycket på hur det kommer sig att jag blev att må så dåligt och jag tror att det är flera saker som spelar in.

Tex att jag är färdig som friör, jag har alltid varit på väg någonstanns och haft klara mål att kämpa emot, nu är dom avklarade och jag känner mig jävligt vilse som inte har sett ut till mig själv vad nästa grej ska bli.

Clease. Jag tror att clease är en stor bov i det här dramat. Att han höll fast mig i min egen lägenhet, försökte få ner mig på golvet.. tog på mig.. Jag tror att det drog upp mycket av vad om hänt mig tidigare.

Terapi. Jag tror att mitt val att börja gå i terapi ställde till det. Att jag fortsatte gå och snacka med någon som inte klarade av vad jag berättade. Som istället för att hjälpa mig gjorde det värre. Jag tror att jag öppnade mig och berättade om mig, något jag har väldigt svårt för.. och att jag berättade det för fel person. Det fick mig att känna mig än mer vilse och ensam, och på sätt och vis ångrar jag att jag började gå i terapi från första början.

Jag önskar att alla som hamnar i en depresion har en lika bra chef som jag har, med lika härliga arbetskamrater som jag har..

jag är så tacksam över dem.

Dr gustav - Quality Care, riddargatan.

Mötet med Gustav gick bra. Han säger att jag nästan varit inne i en psykos. Jag vet inte vad det är, men oavsett, så vill jag inte dit igen.

Han skrev av dom antidepresiva.. (jag äter dom ju ändå inte) och så sa han något mycket märkligt: Jag måste ju alltid börja med att skriva ut sådant här, även om jag kanske inte alltid tror på det själv, men jag ska ge dig ett annat förslag nu.. Sedan skrev han ut ett papper om akupunktur.

Han var glad över att jag simmar, går med stavar och har börjat på yoga. Han tror att det gör mig gott. Jag vet att det är det bästa jag gjort på länge.

Nästa inbokade möte med Gustav är om sex veckor. Resten av året nu ska jag jobba 50%.

Jag mår bättre än jag gjort på länge, och jag har inte satt fingrarna i halsen på en vecka. Igår grät jag mig till sömns, vilket kanske låter som något dåligt, men för mig är det en stor jävla lättnad att kunna gråta igen.

När jag mår dåligt mår jag riktigt dåligt, men däremellan mår jag helt okej, vilket är våldigt skönt. På måndag ska jag träffa Birgitta igen. Jag jobbar på förfullt med mina hemuppgifter.

Jag sov som en ängel i natt igen!! I love my yoga!

Nu ska jag iväg till Dr Gustav!

Min vän Bikram.

Bikram Yoga är verkligen häftigt, jag var där ikväll igen. Jag har köpt 10dagars kort, så jag ska försöka vara där så mycket som möjligt under de här 10dagarna. Inatt sov jag dessutom bättre än på länge. Kan ha att göra med att jag tog hjälp av min vän Theralen.

Jag är helt slut av alla sömnlösa nätter, så jag satsar stenhårt på yogan nu och hoppas att den kan lugna ner mig lite! Dessutom är alla så sjukt snygga som är där.

Frida goes yoga.

Imorgon ska jag på bikramyoga.
Jag simmar nästan varje dag nu, och tar mig en powerwalk lite då och då. Det gör stor skillnad, mår mycket bättre sen jag började med det. Jag blev jätte glad när min kompis Hans hörde av sig och frågade om jag ville med på bikramyoga. Det är yoga som utförs i ett varmt rum. Jag är stel som ett kylskåp och stressad som skrämd höna, så jag tror det kan va bra för mig. Vi ska köpa 10dagars kort och köra järnet en vecka framöver nu. Jag tänker att kanske kan detta få mig att sova bättre om nätterna. Kanske kan detta göra att jag blir att må ännu lite bättre. Dessutom tror jag att det kan hjälpa mig att nå mitt mål, att bli het som fan till jul utan att sätta fingrarna i halsen. Jag har klarat 3dagar nu.

soffliggare.

Jag har ingen säng. Jag hade en säng men jag vågade inte sova i den så nu är den borta så jag har ingen säng.

Jag känner mig som en hemlös människa. Jag har börjat hata min soffa. Och jag hatar den ännu mera när jag tänker på hur lång tid det kommer dröja innan jag har råd att köpa någon säng. Alla olika läkar, psykolog och tandläkarbesök äter upp mina pengar, och de som blir över tar min ätstörning. Ibland tänker jag att livet vore enklare om man inte hade några pengar alls. Ibland gör jag av med pengar jag knappt har bara för att inte kunna lägga de på mat.

Men fortfarande så har jag ingen säng. Och nu har min dator gått sönder. Det går utför nu. Men samtidigt är det skönt att inte ha någon säng för då känner jag mig inte lika fast här. Kanske borde jag slänga ut soffan också.

kurator Birgitta

Idag fick jag sms ifrån den kurator som jag träffade igår, hon ville höra hur det är med mig efter vårat möte.

Lite skillnad mot "Vi tar kontakt med dig ..." (svarar kanske när det är telefontid)

Kurator, eriksbergsgatan

Första gången är alltid första gången. Man vet liksom innan man går dit hur det kommer gå till, vad som kommer sägas. Första gången känns liksom onödig, som om den borde vara gratis för man går därifrån lika vilse som när man kom. Men självklart kan man inte hoppa över den, första gången...

Däremot fick jag hemuppgifter. Känns väldigt bra. Äntligen något som kan leda någonstanns.

Nu ska jag träffa henne en gång i veckan. 800kr/h. Skönt att man har så fett med pengar när man är sjukskriven, men som sagt.. 800kr kan låta mycket men så tänker jag efter och kommer fram till att det är det inte. Jag tar själv 600kr/h när jag jobbar och jag klipper hår... Det här är förhoppningsvis något som är värt att betala för.

Jag får dessutom ringa eller smsa henne när jag vill! Det är det här jag snackar om, jag vill ju såklart prata med någon som kan mig och mina problem, inget jävla akutnummer som ber en lägga ifrån sig kniven. För några sådana problem har jag inte. Jag är trots allt en frisk tjej. En frisk tjej som gått lite vilse.

Kuratorn imorgon.

Imorgon har jag en tid hos en kurator som Dr Gustav ordnat åt mig. Men jag har inga höga förväntningar. Eftersom den förra psykologen var vänlig att tala om för mig att jag hade för höga krav på mig själv och för mycket ångest för att kunna lösa mina problem genom att prata och istället rekomenderade ångestdämpande mediciner så känner jag inget större hopp.

Jag tror ju självklart att pyskologen hade fel, men jag vågar inte hoppas på att den här bruden kommer kunna hjälpa mig mer - samtidigt som jag är dö rädd för att hon visst ska kunna det. Dö rädd för vad som kommer komma upp. Dö rädd, men så jävla säker på att det är det här jag behöver göra. Nu eller aldrig.

Psykiatriskamottagningen Kronan, Sundbyberg

"vi tar kontakt med dig" betyder inte samma sak inom vården som i resten av världen. I vården betyder "vi tar kontakt med dig" att har du tur så svarar vi nästa gång det är telefontid.

Idag postade jag alla papper som krävdes för att jag förhoppningsvis ska kunna få tillbaka pengarna för den greklandsresa som jag avbokat.

Hade jag inte haft mammas hjälp med att få ihop alla papper så hade det aldrig blivit av. Tack mamma! Då hade jag tänkt att dom där tusenlapparna är inte värt att må dåligt för så hade jag skitit i det, inte orkat. Nu känns det helt fucked up att jag tänkte så. Klart jag vill ha tillbaka mina pengar!!

Dessutom har jag varit på biblioteket och lånat Självkänsa nu, som Dr Gustav sa åt mig att läsa. Jag hatar den redan. Jag blir så arg när jag läser den att jag inte kan fortsätta läsa. Nu kan jag heller inte säga att den enda hjälp jag fått är tabletter. Jag har fått ett boktips också.

Psykiatriskamottagningen Kronan, Sundbyberg

"längre fram ska vi se till att du kommer i kontakt med psykiatriskamottagningen i sundbyberg också" sa Dr Gustav i Fredags och fortsatte sedan att prata om något annat. Jag snappade upp det och tänkte att jag ska se till at längre fram blir jävligt snart.

Så imorse ställe jag klockan efter en telefontid igen. Trött som fan gick jag upp för att ringa. Jag fick ligga och lyssna på signalerna som gick fram en halvtimme, sedan svarade någon i andra ändan men bad att få ringa upp, och vi vet ju hur det brukar gå... Men det här var en tjej som hade lärt sig att stå för vad hon säger, så strax där efter så ringde det i luren.

Jag drog min grej igen. Talade om allt, vilka jag gått till, vilka mediciner jag äter/borde äta, hur jag mår, hur dom senaste veckorna varit.. frågade vad dom kunde göra för mig.. vart jag borde vända mig.

Hon skrev ner allt, och bad mig ordna en remiss från Dr. Gustav och sa att när dom fått den så kommer dom höra av sig till mig. Jag smsade honom på en gång, och fick till svar att han skulle ordna det på en gång. Så nu ligger bollen i deras händer och jag ska bara vänta. Kanske ringer jag imorgon igen.

Hon rådde mig även till att göra en ny självanmälan hos Capio, trots att jag redan gjort en, eftersom jag inte var skriven i stockholm då jag gjorde den förra. Trots att vi ringt och informerat dom om att jag är skriven i stockholm nu tyckte hon ändå att det var bäst att skicka in en ny. Så det ska jag ordna imorgon. Dom på Capio tar hem första priset i att inte svara i telefon, så det känns ändå som den bästa vägen. Drar nog iväg ett mail också.

Det var senaste nytt från fröken Davidsson. Och just det, idag har jag börjat jobba igen också! Hela tre timmar blev det.

Innan john blund kommer kommer djävulen.

I natt var en jävla helvetes natt. Jag var så sjukt rädd, och jag kunde inte se någonting även fast jag hade ögonen öppna. Jag var helt övertygad att det var någon eller några som rörde sig runt omkring mig och försökte komma åt mig. Jag satt och slog med en kudde runt omkring mig för att få bort dem. Självklart så var det ingen där, men jag var övertygad om att det var det.

idag är jag ledsen över att det inte blivit bättre. Ledsen över att jag kan få sånna psykbryt att jag tror att det är folk i lägenheten även fast jag egentligen vet att det inte är det, så blir jag alltid så rädd att jag är säker på att den här gången är det påriktigt.

Jag funderar på att hämta ut medicinerna på apoteket iallafall.