Jag vill kunna svara - Nej tack, jag har redan ätit, när min mamma frågar om jag vill ha mat. Jag vill kunna svara det och jag vill att det ska vara sant.

Akuta mobila teamet

Det gör mig arg att Dr.Gustav säger att jag kan ringa akuta mobila teamet när jag mår dåligt.

Det är inte det jag behöver. Jag behöver inte någon som daltar med mig för att jag inte ska ta livet av mig eller för att jag inte ska vara så jävla ledsen.

Jag behöver någon jag kan gå till regelbundet. Jag pallar att gråta och skrika en hel kväll utan att ringa nått jävla akut team, jag pallar det, Om jag vet att det här är tillfälligt, jag mår så här nu men jag jobbar på att det kommer bli bättre. Att ringa ett jävla akut team en kväll för att jag är lite ledsen löser ingenting.

Jag vill göra det här påriktigt. Jag vill bli av med all den här skiten och kunna gå till mataffären utan att bli ett monster. Jag vill kunna sova utan att vara orolig över vad som händer när jag blundar. Jag vill kunna duscha med duschdraperiet för. Det akuta mobila teamet kan inte hjälpa mig med det, det vägrar jag att tro.

Det akuta mobila teamet säger till folk: lägg ifrån dig kniven nu, du vill inte det här, Du är värd att må bra. Prata med mig. Duktig idiot. ingen ska dö ikväll. Det är vad jag tror, trots att jag inte har någon erfarenhet av något akut dygnet runt jour team, och jag planerar inte att skaffa mig det heller.

Dr gustav, Montanakliniken, Nacka.

I början av veckan smsade jag min läkare. Jag skrev att jag bara mår sämre, att jag vill göra illa mig själv, att jag hetsäter, att jag får självmordstankar, att allt blir förstört, och att jag slutat äta tabletterna för att om det är enda hjäpen jag får så hoppar jag.

Han svarade att det var bra att jag slutat äta dom antidepresiva men att jag skulle fortsätta med dom lugnande. Att jag kunde ringa till Akuta mobila teamet som har jour dygnet runt, att han satt på ett tåg med skulle ringa mig när han kom fram.

Jag svarade att han inte behöver ringa mig, men att jag behöver komma iväg för att prata med någon.

Igår var det dags för läkarbesöket. Det bestämdes att jag ska börja jobba 25%, och han skrev ut nya mediciner till mig. Antidepresiva (igen!) och ångestdämpande tabletter. Vi bokade in en tid hos en kurator den 3November. Han frågar mig, vad hoppas du på nu, att medicinerna ska hjälpa eller är det samtalen du hoppas på?

Vad är det han inte förstår. Jag talade om för honom att jag inte tror på tabletter. Att jag inte vill äta dom alls. Att jag inte tror att det är nån lösning. Att självklart är det samtalen jag ser fram emot, Det är ju det jag velat göra hela tiden! Jag behöver hjälp för att mig ur min ätstörning.
-Han däremot tror att tabletterna kommer göra mig mer stabil, att det kommer göra att jag inte längre behöver sätta fingrarna i halsen. Han har tydligen inte fattat någonting. Jag sätter fingrarna i halsen även dom dagar jag mår bra. Jag har erkänt det för mig själv, hur fan kan det vara så svårt för honom att erkänna det för sig?

Jag har ingenting emot att börja jobba. Jag älskar mitt jobb, kanske lite för mycket. Däremot känns det så jävla bortkastat att ha varit sjukskriven i fem veckor utan att någonting har blivit bättre. För fem veckor sedan hade jag inte självmordstankar, det har jag nu.
Tack för fem veckor av ingenting!

Visst har jag stressat ner på ett sätt, på andra sätt inte. Den stressen som är borta beror ju på att jag inte har haft några tider att passa, att jag inte behövt oroa mig för att vara för trött dagen efter när jag inte kan sova, för jag har ändå varit hemma. Den stressen kommer ju självklart att komma tillbaka nu när jag börjar jobba igen.

Jag har inte hämtat ut medicinerna på apoteket och planerar heller inte att göra det. Jag ångrar att jag sökte hjälp från början. Jag borde bara ha kört på som jag gjorde. Jag förtjänar att vara frisk, men det här gör mig inte frisk. Jag börjar tveka på om det här är rätt sätt.

Dr.gustav pratade om att vi längre fram ska se till att jag får komma till psykiatrin på Vårdcentralen kronan här i Sundbyberg. Men jag tänker inte göra det i hans takt. På måndag tänker jag själv gå dit för att se vad dom har för hjälp att erbjuda. Låt oss hoppas på att dom är mer villiga att hjälpa än dom var på Psykiatrin i Gagnefsvårdcentral.

det gick piss hos läkaren idag och jag orkar inte skriva om det
jag hatade män innan och jag hatar män ännu mera nu. jag är någon. jag är inte någon som man kollar på och som beter sig som man önskar. jag är någon och oftst beter jag mig inte alls så som det önskats, för jag pallar inte. Låt mig göra bort mig så att jag kan fly bort i mig själv. så att jag slipper verkligheten. Låt mig slå en full grabb när jag är naken. efter att jag hånglat med hans flickvän. Låt mig ha sex med Uggla. Låt mig kasta glas runt omkring mig i lägenheten. men fråga för fan inte hur jag mår. Ät akvariefiskar med mig istället.

Det går inte så bra att ha en blogg där man skriver om hur man får hjälp när man inte får någon hjälp.

here we go again.

Om det här var mellanstadiet och dags för brännboll och lagindelning..
så skulle jag vara "ni får resten"
jag skulle vara den som slår när dom andra ropar " spring längre fram " till varandra, samtidigt som de i ens eget lag ropar "Ta det platta träet"
Jag är den som blir kvar vid första konen, för dom i mitt eget lag skriker "du kommer bli bränd, stanna där"

Jag är den som träffar en trevlig kille och får ett sms dagaen efter "Det var trevligt igår, men jag vet inte om det är så bra idé att vi ska träffas mer, är det okej?"

och svarar "jag hade också kul, det är helt lugnt"

Sen går jag och sätter fingrarna i halsen och tänker att mitt liv suger.

Vårdcentralen Kronan, Sundbyberg

Jag missade min tid för sprutan i Fredags. Jag glömde bort den för att jag var i Dalarna. Och ärligt talat så skiter jag helt i det! Nästa tid är om en vecka.. men det känns som det kvittar.. Jag har inte märkt nån jävla skillnad hitills av de sprutor som jag tagit.. och jag tror inte att jag har näringsbrist.. Jag tror att dom ger mig sprutorna ändå.. Borde dom inte tagit ett blodprov på mig först? Dom kan ju inte bara hitta på att jag har näringsbrist bara för att jag har ätstörningar. Så länge det här är den enda hjälp jag får kommer jag inte längre att lita på dem. Jag tänker inte heller äta mina antidepresiva tabletter för det går inte ihop. Det håller inte att säga att någon har för mycket ångest för terapi.. Det håller inte att låta någon med ätstörningar och ångest gå hemma i fem veckor.. det håller inte att låta någon med för höga krav på sig själv göra ingenting... Det håller inte att ta massa pengar för att sedan bara skicka hem mig med starkare tabletter.. Det enda dom här tabletterna gjort för mig är att jag flippar ur på fyllan.. och ne, jag vet. jag borde kanske inte festa.. men så säger dom också att jag ska göra saker jag tycker om, att jag ska ha kul och umgås med mina kompisar.. Det går inte riktigt ihop när andra människor jobbar på dagarna och har kul på helgerna.. Jag har berättat, jag har sagt att enda gången jag kan sova är när jag är full eller bakfull.. dom säger att det är för att alkohol är ångestdämpande.. att dom ska ge mig ångestdämpande tabletter.. JAg säger fan heller! Sluta ge mig tabletter och våga ta tag i mina problem.. jag vågar.. vafan får jag ingen hjälp för!! Jag är inte rädd för att må dåligt under tiden.. jag är rädd för att må dåligt längre än så om jag inte får hjälp. Vad är det för jävla fel. Det har gått 5 veckor.. 5 veckor och jag har bara fått massa tabletter och sprutor. Jag har pratat med en jävla massa personer som inte kan hjälpa mig.. och jag har inte jobbat en dag.. Jag vet inte.. men exakt vad av det var det tänkt att skulle få mig att må bättre?
Jag hatar inte bara män.. jag hatar vården oxå - om man kan hata något som man inte varit med om..

Jag säger inte att jag är guds favvo.. men jag är iallafall inte en man.

Det här är inte anledningen till mina ätstörningar, verkligen inte. Det här hände nyss.. men det gör mig ändå ont.

Jag hatar Cleas för att han höll fast mig, för att han tog på mina bröst och för att han försökte brotta ner mig på golvet. Jag är glad att jag är så pass stark att jag tog mig loss, att jag fick honom härifrån. Jag hatar mig själv för att jag inte anmälde honom.

Jag hatar mannen som bor i det här huset som höll fast mig i hissen, som försökte kyssa mig och som sa att han skulle göra mig gravid, som sa att jag skulle bli mamma till hans barn, att han ville ha barn och att det skulle bli med mig. Som absolut ville veta vart jag bor. Jag är glad över att jag inte talade om det, att jag tog mig loss och ut.. Jag hatar honom, och jag hatar att bo i samma hus som honom. Jag borde ha anmält även honom.

Jag ogillar män överlag.. men speciellt dessa män, och fan vad det tar emot att kalla dem för det, män.. jag hatar dem, och jag hatar de blottare som jag råkat ut för. Jag hatar killen i tunnelbannan som följde efter mig och sa att han inte skulle göra mig illa.. att jag inte skulle springa.. TROR HAN ATT JAG ÄR DUM ELLER!? Jag hatar den man som drogade mig på krogen, jag tackar Henrik för att han var med och tog hand om mig. Jag hatar att jag var med om att en kille slog sin flickvän nyligen. Jag är glad över att han slog mig - för jag slog tillbaka.

Ni kanske tänker att jag måste hänga runt med jävligt dåliga människor. Så är det inte. Jag har bara haft en jävla massa otur, och nu pallar jag inte mer. Jag hatar män.

I hela världen..

så finns det inte någon som jag litar på. Jag antar att det kommer göra många människor ledsna att jag skriver så, men det är sant. Hur mycket jag än försöker så kan jag inte. Jag antar att det inte är så hälsosamt. Att det kanske är en anledning till att jag mår dåligt. Det finns personer jag litar på med än andra. Men det finns ingen jag helt litar på, ingen jag kan berätta allt för. Fel av mig. Det finns flera sådanna personer i min närhet, men det är ingen som jag släpper så nära mig och jag hatar det.

Jag kan ju för fan inte ens slappna av när jag sover!!! Jag spricker snart!

Folktandvården, Gagnef

Jag har varit i Dalarna några dagar, bland annat för att göra en undersökning hos tandläkaren. Jag blev kallad dit nu, trots att jag senast var där i Januari. Jag bedömdes vara i en riskgrupp som har kassa tänder. Det har jag aldrig haft innan. Det här bedömde dom trots att jag tidigare inte berättat något om mina problem. Den här gången berättade jag allt. Jag fick många bra tips som kommer hjälpa mig och mina tänder.

• Borsta inte tänderna direkt efter att man satt fingrarna i halsen.. Skölj munnen, borsta tungan.. vänta med att borsta tänderna. Borsta inte heller tänderna direkt efter att du ätit.
• Använd en mjuk tandborste.
• Använd flourtabletter, eller flourtuggummi.
• Använd munskölj, Blev rekomenderad Flux 0,2% eller Dentan.
• Använd en bra tandkräm, hon rekomenderade Pro-Emalj från Sensodyne.

Jag ska tillbaka i November för att laga hål och kommer dessutom få en bettskena som jag ska ha när jag sover eftersom jag har så mycket för mig när jag inte är vaken.. Gnisslar tänder, slår ihop tänderna eller biter ihop så jävla hårt jag bara kan... Oh så het jag kommer bli med min bettskena. -You want to kiss me goodnight?

jag är ett chokladägg ikväll.

Jag har mått jätte bra hela helgen. Jag har verkligen försökt att må bra och det har fungerat fint, men nu orkar jag inte mer. Jag mådde bra ett gäng dagar och nu behöver jag bryta ihop en stund för att palla mer. Jag vill bara gråta men jag kan inte, och det gör att jag vill gråta ännu mera. Under två dagar satt jag inte fingrarna i halsen. Nästan tre dagar. Jag är förvånad över hur bra det gick att låta bli. Men så fort jag kommer hem till mig själv igen så går allting sönder igen.

Det är just så jag känner mig nu. Som att jag gått sönder så sjukt jävla mycket. Som ett kinderägg där chokladen fortfarande är hel, men när man öppnar ägget ser man att leksaken och plastägget är så kvaddat att det inte går att urskilja vad som är vad. Som ett trasigt jävla kinderägg som inte kan gråta.

Nu får ni ge er!

Jag har kommit fram till att jag mår inte dåligt för att jag mår dåligt... jag kan ta det. Det är inte farligt att må lite dåligt ibland. Men jag mår dåligt för att jag inte får den hjälp jag hoppats på. Allt jag får höra är att jag har större problem än det jag söker hjälp för, eller att mina problem är för stora just nu för att kunna hjälpa mig.. Det enda jag får är tabletter och tider hos nya personer som talar om för mig att jag mår dåligt..

Jag ville jobba som vanligt och ändå reda ut mina problem, mina ätstörningar. Det var dom jag ville ta tag i. Det andra kan jag ta. Det andra bad jag aldrig om hjälp för. Det är ätstörningarna som jag inte orkar med, det är dom som förstör för mig.

Jag förstår att ätstörningarna inte var början, att jag antagligen mådde dåligt innan och att det tog sig utryck genom mina ätstörningar. Men jag pallar med att må dåligt. Det är inte synd om mig. Ge mig bara knepen. Tala om för mig hur jag ska tänka. Vad jag ska göra. Ge mig trollformeln. Tala om för mig hur jag gör för att inte spy upp allt jag stoppar i min mun!

John blund har tappat bort min adress

Jag sover väldigt dåligt. Jag tar inge längre sömndropparna. Även om dom fick mig att sova så drömde jag så mycket mardrömmar. Men nu kanske jag borde ta dem snart igen så att jag får sova ut.. Vaknar hela jävla tiden. Klockan är nu 13.05 och jag känner för att gå och lägga mig igen, så trött är jag.

I natt vaknade jag stup i kvarten och trodde att det slog gnistror från min antennsladden till Tv:n...Jag var rädd för att lägenheten skulle brinna ner och att jag inte skulle vakna.

Igår vaknade jag massvis av gånger och trodde att någon fipplade med brevinkastet och dörren. Att någon la in lappar, eller skruvade och knackade...

I förrgår var jag varje gång jag vaknade övertygad om att någon gömde sig i mitt badrum..

Vårdcentralen Kronan, Sundbyberg

Jag har blivit polare med en sköterska på vårdcentralen. Idag satt jag och väntade på att få komma in och få min spruta när hon går förbi.

Hon: -men hej,! är du här igen?! ska du till mig?
Jag: Hej, du det vet jag inte.
Hon: Men följ med mig, det här går ju så snabbt.!

Så slapp jag sitta där och vänta bland skakande tanter och skrikande barn. Det lustiga var att innan hon såg mig så ropade hon upp ett annat namn.. den skakande tantens.. men när hon såg mig fick jag gå före.. Jag har gått och blivit VIP på vårdcentralen!

psyko-time

Jag känner mig väldigt vilsen. Igår betalade jag 140spänn för att höra att jag har så mycket ångest och press på mig själv att man först vill medicinera mig mer, för att dämpa den ångesten innan vi ska börja jobba med mina problem.

Dom här antidepresiva tabletterna jag äter ska göra att jag inte är lika låg, men dom dämpar inte ångest. Psykologen vill därför ge mig något mer ångestdämpande. Han ska tala med Dr.Gustav om det. Vi bokade inte in något nytt möte.

Nästa tid jag har inbokad är hos Dr.Gustav 24/10.