Mitt sätt...

Som jag tidigare skrivit så försöker jag alltid ändra på saker i mitt liv som är dåliga så fort jag blir medveten om att det just är något som är dåligt.

Till exempel så har jag flera gånger sagt till folk i min närhet att det inte går, när de frågat om de får hälsa på, eller sova över. Av samma anledning har jag dragit mig för att hälsa på hos andra.

För mig är det väldigt jobbigt att äta ihop med andra, att andra har koll på vad jag äter och att jag inte är fri att kunna sätta fingrarna i halsen om jag måste.

När jag kom underfund med hur det här styr mitt liv så bestämde jag mig för att göra något åt det. Helst vill jag såklart bli av med de här tankarna med den resan är lång. Men när min bästa kompis Emma ville flytta in med mig för att prova på livet i Stockholm så kändes det som helt rätt sätt att tackla problemet på.

Jag ska inte säga att jag inte tycker att det är jobbigt att äta ihop med henne -för det är sjukt jobbigt. Så jobbigt att jag ibland låter bli att äta, eller går och oroar mig för hur det ska gå en hel dag i förväg... Men jag var såklart medveten om att det skulle komma att bli så här redan innan hon flyttat in.

Visst är det kanske att plåga sig själv. Visst vore det enklaste att fortsätta bo själv och äta utan att någon ser. Sätta fingrarna i halsen i ensamhet. Men jag tror ändå att det jag gör nu är att ta ett steg i rätt riktning.

Man borde kunna äta mat ihop med sin bästa kompis utan att må dåligt över det. Nu får jag öva på det - varje dag!