Jag har hittat flera gratis nöjjen som jag börjat ägna mig åt under min tid som sjukskriven.

• Stavgång - väldigt roligt och ganska klurigt.
• Biblioteket - Att sitta vid internet på biblioteket är väldigt mycket trevligare än att sitta hemma.
• Biblioteket - Varför får man för sig att köpa böcker när man kan låna dem?
• Ishallen - allmänhetensåkning är det nästan hela dagarna. Perfekt när man är sjukskriven.

Money, money, money.

Jag får inte tilbaka mina pengar för resan jag bokade och sedan avbokade, trots att jag har läkarintyg. Allt pågrund av att jag betalde resan med mammas kort och inte med mitt eget (som hade blivit kapat).

Jag hade verkligen räknat med dom pengarna så det känns pissjobbigt just nu. Eventuellt kommer jag avboka min nästa kuratortid. Jag vet inte hur jag ska lösa det här. Känns jävligt tungt att det är December och att man borde köpa julklappar nu också.

Samtidigt känner jag att jag inte har någon rätt att klaga. Jag har det jävligt bra, jag har haft pengar sparade jag har kunnat använda, och jag har haft möjlighet att skaffa hjälp privat..

Jag känner mig besegrad, igår ringde jag till pappa för att höra om jag kan låna brorsans säng han har hemma hos dem, eftersom jag insett att det kommer dröja innan jag har råd att köpa någon ny säng nu. Och jag har tröttnat på att sova på soffan, det går inte att ligga raklång.

Jag är inte van att ha det så här. Jag är bra på sköta min egen ekonomi... Men nu går det åt helvete och jag vet inte om det är värt det. Vad är vitsen med att ta tag i sina problem om man istället ska gå och må dåligt över sin ekonomi...

just nu känner jag mig så jävla värdelös som inte vet om jag kommer kunna betela mina räkningar imorgon. Jag är arg. Arg på Sverige för att jag måste betala för all hjälp själv. Jag har alltid jobbat och betalat skatt. Varje dag efter skolan och före hockeyträningarna så jobbade jag. När jag inte har pluggat har jag jobbat. Jag är en bra medborgare. Åt helvete med det.

Björnen sover.

Man vet att jag har tagit Theralen för att sova när jag säger God Morgon till min lillebror på msn, när klockan är 14.12.

Theralen och öronproppar gör det för dig, väldigt skönt att vara utsövd men det här är anledningen till att jag inte kan ta dem när jag ska jobba dagen efter. Kanske borde jag be om något svagare men å andra sidan är det här de enda jag fått utskrivet som överhuvudtaget ger någon effekt. Don't take that away from me.

I Roberts skafferi / i Fridas huvud

Jag delar in mat i bra och dålig mat.
Ex på mat som jag går under bra mat: Tonfisk.
Ex. på dåligt mat: Det mesta...

Conny och Robert får ofta frågan "Är det här bra eller dåligt att äta?"

Igår satt sig Robert ner med mig och försökte få mig att förstå hur fel jag tänker angående mat. Robert är ett big fan av tallriksmodellen och tycker inte att man ska utesluta något helt. Först satt vi bara och pratade.. Men pedagogen Robert ville verkligen få mig att förstå, så han plockade fram det mesta ur skafferi, kyl och frys och började förklara hur mycket energi allting innehöll..

Jag var såklart skeptisk men det blev väldigt tydligt hur konstigt jag tänker när han började mäta upp socker, matolja, havregryn och pasta var för sig, räkna potatisar och jämföra hur mycket man kunde äta av vad.. Robert har koll och då blir allting så lätt.

Jag är en dum brud som tror att en potatis blir onyttig för att man kokar den. En dum brud som undrade om det inte går lika bra att äta potatisen rå om jag nu måste äta potatis... En dum brud som av någon konstig anledning får sån grym ångest av att äta varm mat...

I mitt huvud så vet jag ju att kokt potatis är helt okej. Men hela min kropp stelnar till och skriker att äter du den kokta potatisen blir du fet och äcklig. DÅLIG SJÄLVDICIPLIN, skärpning. Håll dig till havregryn..

Efter att Robert gått igenom sitt matföråd med mig, gav han mig ett gäng vindruvor och sa: Dom här kan du äta, Det är förresten mest vatten i dom. Och så pressade han sönder en vindruva mellan sina fingrar för att visa hur mycket vatten den innehöll. Men även om jag litar på vad Robert säger så skriker min hjärna socker.. Det är socker i vindruvor.. Du kan lika gärna äta bitsocker!! Robert tyckte inte att jag lyssnat på vad han berättat för mig. Men jag lyssnade. Jag lyssnade och nu arbetar min hjärna igenom alla information för att bestämma sig vad jag ska tycka. I morse gick jag ifrån havregrynsgröten och åt välling med Robert, och det kändes inte ens speciellt jobbigt. Så visst lyssnade jag!

kurator Birgitta, riddargatan.

Idag var jag hos Birgitta. Till nästa vecka ska jag skriva matdagbok. Känns jävligt jobbigt. Det är väl fan bara tjockisar som gör sånt? Kommer hon säga till mig att jag äter för mycket nu?

Antagligen inte. Men fortfarande jävligt jobbigt. Oglammigt.

Förstå att man känner sig välkommen!

Den här bilden togs innan min första träning. En tjej tar fram en kamera och säger "nu måste vi ta lag bilder". Och vilket lag sen, så himla glada och trevliga tjejer! Hockeyn kommer få mig att må bra igen. Jag känner det!

Det går bra nu.

Det går jävligt bra nu. Ibland lurar man sig själv och tänker att det går åt helvete även om det egentligen går jävligt bra. Vilket det gör. Jag får bara kämpa så jävla mycket hela tiden, vilket gör att det känns som att det inte alls går speciellt bra. Men jag sköter mig. Det flyter på. Det rullar.. Det går helt enkelt jävligt bra trots allt.

skrämmande är vad det är.

Om detta är vad som händer med mina naglar, så är det inte konstigt att jag fått hål i tänderna.

(bilderna är tagna samtidigt för att visa hur jävla oklokt det är att hålla på så här.)

Ett ljus i mörkret/ Apoteket

Jag har nått upp till högskostnadsskyddet på Apoteket och får i fortsättningen halva priset när jag hämtar ut pills.

Jävligt sugigt att jag lagt ut så mycket pengar på tabletter och grejjer som jag själv inte tycker gjort något för mig. (undantaget är min darling Theralen som får mig att sova som ett barn).
Men jävligt skönt att det här högkostnadsskyddet finns. Jävligt skönt.

Lite kan jag väl få tjura.

Det är tuffa tider ekonomiskt nu. Jag talar inte om Sverige i stort. Jag pratar om fröken Davidssons siffror på banken. Jag vet inte hur dom tänker dom där politikerna... mår man dåligt och vill ha hjälp ska man först kriga som ett svin för att få reda på att man inte kan få någon hjälp pågrund av att det inte finns några pengar - men 750 gånger får man höra att man mår dåligt och att man behöver den. Så då får man istället fixa hjälp privat. För det vet ju alla att som sjukskriven har man ju så mycket pengar att göra av med. Svindyra läkarbesök, och svindyra vändor till apoteket. Dessutom har man ju så mycket tid som man annars inte haft.. Mer tid, mindre pengar, och stora utgifter.. Skulle detta på något vis få mig att må bättre?

Jag har en tandläkartid bokad i December, jag har försökt lagt undan pengar för att kunna laga mina hål(som jag skyller på min ätstörning) och till den bettskena jag ska få.. jag har redan flyttat fram tiden en gång, Jag gjorde ett försök, men på måndag är det jag som ringer till folktandvården och avbokar min tid. JÄVLA SKIT!!! Jag ville ju så gärna få det att funka!!

Jag ska försöka flytta fram tiden till Januari, eller kanske februari istället, så jag ger inte upp det helt. Men hur jävla värdelös är man inte om man inte har råd att betala för sig själv!! Det är jag och uteliggarna..

trevlig helg på er/ tjejen utan säng och med hål i tänderna, det där med plötslig oförklarlig död kanske inte vore så illa ändå.

Så jävla sugen man blir att svälja dom där pillsen när en av biverkningarna är: plötslig oförklarlig död.

I min pillerburk.

Jag har haft en jobbig vecka. Jag vet inte vad det beror på, kanske att jag nu jobbar 50%, kanske att jag mådde så bra förra veckan så att jag tar det så jävla hårt när jag mår lite sämre igen..Kanske är det sömnbristen som tar ut sin rätt...Eller kan tänkas att det är mina besök hos kuratorn som gjort mig lite nedstämd. I vilket fall som hellst är det jävligt kämpigt nu, och 250gånger om dagen tänker jag att nej, nu pallar jag inte mer...

Det är inte alls likt mig att tänka så, och när den tanken gått över så biter jag såklart ihop och tar tag i det där som nyss verkade så omöjligt... Men tanken har ändå varit där och den återkommer...

Överlag så mår jag bättre nu. Jag är gladare och piggare för det mesta men när jag mår dåligt mår jag istället riktigt dåligt. För varje gång jag råkat ut för dom här dalarna så har det blivit värre och värre. Det skrämmer mig, och gör att jag går runt och oroar mig för att må så här dåligt... Därför har jag bestämt mig för att börja äta dom ångestdämpandetabletter som Dr.Gustav tycker att jag ska äta.

Idag gick jag till apoteket för att hämta ut dem. De ligger i en förpackning om 14stycken och jag ska äta dem varje dag. Ville man inte ta livet av sig innan man hämtat ut de här tabletterna så är chansen jävligt hög att man vill göra det efteråt. 660 jävla spänn gick det på.

Som sagt, jag har haft en jobbig vecka, och hoppades att detta skulle vara en del av min räddning. Men så jävla ångestdämpande vet jag inte om man kan kalla det!

Bio

Jag har lagt mig till med en vana. -att gå på bio jävligt ofta. Nästan en gång i veckan går vi på bio, jag och en grabb. Så köper vi varma chips och popcorn. För varje gång vi gör det här så går det bättre och bättre. Jag slutar tänka så mycket på det. Jag hatar att äta bland folk, och speciellt tillsammans med en grabb jag gillar... Det får mig att känna mig ful och fet.. Men den här grabben gör det så lätt.. Och fan vilket freak jag är - jag har träffat en grabb som gör det lätt för mig att äta... Varje gång jag tuggade på ett chips tänkte jag i och för sig att det var rent fett jag tuggade på, men bortsett från det så var det inga problem. Inte en enda gång tänkte jag att jag störde resten av människorna i salongen genom att äta. Inte en enda gång tänkte jag att den här grabben nog tycker att jag borde ut och springa istället för att äta chips. Istället tänkte jag att fan va trevligt det här är. -Torsdagsbio med en trevlig karl som inte får mig att tycka att jag har dålig självdiciplin för att jag äter några varmachips. Övning ger färdighet mina vänner!

Det är jävligt jobbigt nu, men armhävningar hjälper mot det mesta har jag märkt.!

En gång hade jag ett liv fullt av saker jag tyckte om.

Om man saknar någonting jätte mycket, så kommer man antagligen inte sluta sakna det förens man hittat på det där man saknar igen.

Idag hittade jag tillbaka till hockeyrinken, och det gör ont i mig när jag tänker på hur länge jag varit utan den. Det går inte att må bättre än vad man gör med skridskor på fötterna och med en ny spolad is framför sig.

Folk säger att det är dumt att träna när man inte äter som man borde.. Jag säger att dom har fel. Träningen gör att jag måste äta, annars orkar jag inte. Tränar ja inte så kan jag gå omkring å vara hur trött som helst utan att det gör mig något. Men inte nu, nu tar jag en banan och snörar skridskorna. Det är kärlek.

I love my icehockey.

Back in the days..

Jag har börjat en ny vana. Varje morgon börjar jag med att lyssna på R.E.M - Everybody hurts.

Känns som jag kastats tillbaka till högstadiet, lyssna på R.E.M och ha ätstörningar. Men det är jävligt skönt att börja dagen med den låten. Det är en jävla pepp låt. Inte sorglig nånstanns.. Bara "kom igen nu, sluta fjanta, kör på nu.."

Just nu är jag så jävla trött. Mina nya vanor med att träna och jobba fungerade fint nät maten funkade okej. Så fort den delen skiter sig så orkar jag inte alls.

Så idag gör vi ett nytt försök mina vänner. För någon timme sen fick jag gå upp och äta ett ägg för att jag var så slut och mådde så illa av det. Nu tänker ja satsa på lite gröt innan jobbet. Morgonens joggingtur har jag ställt in. Helt dum är jag inte. Gröt och armhävningar får det bli.

http://www.youtube.com/watch?v=ioAQTwc8Oas