Jag jobbar ju bara halvtid just nu, men jag har nyligen gått en kurs i hårförlägning och ville så gärna få första modellen avklarad så att jag så snart som möjligt får börja på kunder, så jag bokade upp min dag igår. I flera dagar har jag gått och oroat mig över hur det ska gå att jobba en hel dag. När jag sedan avklarat denna arbetsdag och jag säger hej då till alla så slår det mig att jag ska vara ledig nu, att jag ska åka hem - då brister det. Jag orkar inte längre. Jag bryter ihop. Gråter och skriker, ligger på golvet och biter mig armarna.. förstår inte hur jag ska klara att någonsin sluta gråta. Jag missar det tåg jag bokat, jag klarar inte av att ta mig dit. Pratar med mamma och pappa som försöker lugna mig, som vill få mig att komma hem. Jag vill inte. Orkar inte med. Tillslut förstår jag att jag inte kommer kunna lugna ner mig..att jag måste göra nått, och det bästa jag kan komma på när jag sorterat bbort alla dåliga idéer är att sova... så jag tar theralen, och någon gång mellan snyftningarna så somnar jag.
Vaknar upp av att mamma ringer och säger att dom ska komma och hämta mig.
Jag är en tjej på 23år som inte kan ta tåget själv från Stockholm till Dalarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
3 kommentarer:
Första gången jag läser dina texter och blogg.
Det är ok att må dåligt emellanåt. Att återhämta sig från sjukdomar tar både tid, ork och kraft. Man kan inte vara stark hela tiden. Även de minsta steg i rätt riktning är åt rätt håll, tänk på det.
Frida, jag har aldrig träffat dig personligen, men herregud vad jag blir rörd av att läsa det du skriver. Att du är så otroligt ärlig och öppen. All cred och lycka till dig!
/ J, en vän till en vän
Skicka en kommentar