Uppdatering! =)

Hallå alla bloggläsare =)
Jag känner att det är dags för en uppdatering här. Det känns inte mer än rätt eftersom flera av er har följt den här bloggen undertiden som jag mått dåligt så vill jag självklart dela med mig av mina framgångar också!

Mycket har hänt. Under hösten gick jag en behandling på ÄtstörningsCentrum. Jag var en av få som slutförde behandlingen vilket jag klappar mig själv på axeln för. Behandlingen i sig var dock inte den bästa för mig, men testar man sig inte fram så blir det svårt att hitta rätt..!

Nästa vecka börjar behandling nummer två som jag har stora förväntningar inför! (känns som jag skrivit tidigare oviktigt att gå in mer på vad det är för behandling jag kommer gå eftersom det är så olika från person till person vad man behöver och vad som passar. huvudsaken är att man ser till att få den hjälp man behöver.)

Något annat som jag ser fram emot är att åter igen börja jobba..! Det var länge sedan sist och jag kommer börja med blygsamma 25% vilket känns som en tillräcklig utmaning! Tanken är väl mycket det att jag ska bli motiverad och inspirerad av att umgås med mina friska kolegor. Det ska bli skönt att komma iväg några timmar i veckan och fokusera på något helt annat än mig och mitt mående. Jag tror att det kommer ge mej en rejäl knuff i rätt rikting.

Julen som jag firade hemma med släkt och familj gick över förväntan. Jag var hemma i tre veckor och bestämde mig redan innan jag åkte att när jag är hemma så ska jag äta precis som dem jag umgås med och det klarade jag i det stora hela fint. Självklart är det jobbigt ibland, men att höra farfar säga "Det är så härligt att se att du äter" gör allting lättare! För ett år sedan hade jag kanske tagit illa upp, men inte nu.

Såklart faller jag ibland in i gamla mönster men jag ser det inte som något stort misslyckande utan upprepar som ett mantra "gör om, gör rätt". Det är svårt att veta hur ofta eller hur mycket jag måste äta för att må bra och det är svårt att acceptera att jag faktiskt måste äta för att må bra. Men jag ser det som när man just tagit tag i träningen på gymmet - Det är jobbigt i början men sedan kommer det lossna... Just så brukar jag tänka när jag faktiskt inte alls har lust att äta, eller när jag helst av allt vill få det ogjort.

Jag har inte längre någon läkare på psykiatrin, utan nu sköter min läkare på ätstörningscentrum sjukskrivningarna, planer med behandlingar, mediciner och liknande. Väldigt skönt eftersom jag känner stort förtroende för henne, vilket är mer än vad jag kan säga om vad jag känner för psykiatrin...

Är det något råd jag vill ge, förutom att det är viktigt att stå på sig och se till att man får den hjälp man behöver, så är det helt enkelt att inte låta sig slås ner av misslyckanden under vägen...
För vad gör det att du klev ett steg tillbaka igår om du tar två steg frammåt idag..!

Jag vet inte om man någonsin kan bli helt frisk ifrån ätstörningar, jag vet bara att jag iallfall kommer fortsätta försöka..!

(Tack för era fina kommentarer som ni skrivit! Jag blir lika glad varje gång!)