Just nu svävar mina tankar kring diagnosen Bipolär...

I allt jag gör tänker jag "Är inte det här jag? Beter jag mig bara så här för att jag är bipolär. Hur kommer jag bli senare när medicinerna gör sitt? "

Det känns ofta som att andra har en tydligare bild av vem jag är än vad jag har. Att de ser hur jag beter mig och förstår varför medans jag själv inte alls är medveten om det.

Jag får en känsla av panik. Känner att jag vill bryta med mina vänner för att jag vill inte att de ska se mer av mig nu. Tänker att dom kommer tröttna på mig och försvinna. Det finns ingen logik i att jag då ska försvinna först för att undvika att det händer...

Jag tror att alla kan känna så ibland. Jag tänker att även om det inte är kul att känna och tänka så, så är det okej. Funderingar åt fel håll leder väl ändå ofta till att man kommer till insikt och handlar rätt...

Närmaste veckorna har jag många planer ihop med mina vänner. Jag tänker en sak och gör tvärs om. . Det brukar bli bra så...